Vi har ingen magkänsla länge
Jag sitter och pratar med en barnmorska, hon är erfaren, hon kan graviditet och födsel. Jag suger in all kunskap hon kan ge. Vi börjar prata om hur det kommer sig att det ser ut som det gör idag när det kommer till förlossningsvård, och hur vi ser på att vara gravid. Hur det har blivit en medicinsk kris för många och att vi måste göra allt i vår makt för att den födande inte ska behöva vara obekväm, eller gud förbjude, ha ont. Att vi tror att det här kan ha lett till varför statistiken med igångsättningar och kejsarsnitt ökar dramatiskt. Vi lever i ett samhälle där man inte ska behöva lida eller ha det jobbigt. Och det är jättebra i många fall. Men är det, och framförallt – bör det, vara applicerbart på en graviditet och födsel?
Lita på din instinkt
När jag var gravid och nu i min roll som mamma får jag ofta höra ”Lita på din magkänsla, vad säger din instinkt?” Jag insåg att de här uttalandet kommer som oftast av personer som är äldre än mig, mina föräldrar och svärföräldrar tillexempel, personer som är födda 40/50/60-talet. De som inte är uppvuxna med tillgången till all världens information i sin ficka. Varenda gång jag fick höra det här blev jag tokig, ”Jag vet ju inte?! Det är därför jag ställer frågan?!” Vilken jäkla magkänsla? Jag insåg sakta men säkert att jag har ingen magkänsla. Jag förlitar mig blint på att kunna googla upp svaren på alla mina funderingar och frågor. Så fort jag har en känsla i kroppen jag inte känner igen så söker jag upp vad det skulle kunna bero på (och allt som oftast är det cancer..) och så här är det med allt. Jag har ungefär aldrig behövt förlita mig helt på min instinkt eller magkänsla. Jag tror absolut att det här har lett till att vi idag har generationer som bokstavligt talat inte har en magkänsla.
Vad har det här med graviditet och förlossningar att göra da?
Jag tror att många gravida idag inte vågar lita till att en bebis kommer starta förlossningen när den är redo, och därför vill man bli igångsatt innan graviditeten i många fall ens är fullgången. Eller att man inte har tillit till att ens kropp är kapabel och kommer att klara av en förlossning, och därför väljer att göra ett kejsarsnitt.
Och misstolka mig rätt här nu. Jag menar inte att alternativ som igångsättning och kejsarsnitt inte borde vara tillgängligt. Jag tror bara att vi börjar tappa fotfästet när det gäller grundorsaken till varför en förlossning behöver sättas igång tillexempel. Och jag tror att det i sig går att koppla tillbaka till att vi inte litar på kroppens förmåga. För säger du till en gravid person att det är farligt att gå förbi BF kan du lita blanka fan på att den personen kommer göra allt i sin makt för att se till att inte behöva gå en minut förbi BF. Ingen gravid person kommer medvetet riskera hälsan och livet på ens bebis. Det är en sak som är säkert.
Så varför tror vi idag att det är så farligt att gå förbi BF? Varför anser vi idag att vi inte ska behöva vara obekväma i slutet av graviditeten? Jag menar, du skapar ju ändå ett liv. Det är väl ingen som har tänkt att det ska vara enlekt?
"Men vad är problemet med att igångsättning och kejsarsnitt blir mer vanligt?"
Ja det kan man ju fråga sig. Modern medicin är fantastisk på alla sätt och vis så varför inte nyttja den?
En del förlossningar idag leder till ganska många medicinska interventioner. Tillexempel värkstimulerande dropp, sugklocka, klipp och i en del fall akut kejsarsnitt. Det här är ett förlopp som de flesta födande inte vill ha. Ta min förlossning som exempel, väldigt snabbt beskrivet såg det ut så här:
BF sattes till graviditetsdag 268 (av 280) – Mentalt utmattad vid V42 bad jag om igångsättning – V43 (42+0) medicinsk igångsättning.
- Kraftiga värkar från start (pga igångsättning) ledde till stressad bebis.
- Behov av monitorering med CTG (pga stressad bebis) begränsade min möjlighet att röra mig, och med de min möjlighet att hantera värkarna effektivt, därför väldigt smärtsamma värkar.
- Värkstorm ledde till ingen paus som ledde till mig utmattad och rädd att inte kunna hantera krystvärkar.
- Epidural
- Värkar stannar av pga epidural – förloppet drar ut på tiden – värkstimulerande dropp sätts in.
- Forcerad krystning pga epidural.
Säger jag att det här är en dålig förlossning? Nej inte alls. Jag är jättenöjd med min förlossning.
Blev det den förlossningen jag hade önskat? Inte ens i närheten.
Tror jag att förloppet hade sett likadant ut om jag inte hade bett om igångsättning? Nej, med största sannolikhet inte.
Tror jag att min inställning till att låta kroppen starta förlossningen hade varit annorlunda om samhällets inställning till igångsättning och överburenhet inte hade sett ut som den gör? 100%. Jag vågade inte lita på den där rösten i bakhuvudet som sa att jag inte alls skulle föda 10 augusti, att det var alldeles förtidigt med min cykel och ägglossning i åtanke. Känslan av ”put me out of my missery” tog över helt enkelt. Och för mig personligen vet jag att kunskap om det fysiologiska kring graviditet och förlossning har ändrat min inställning gällande det här totalt. Jag hör av mig igen när jag (förhoppningsvis) får uppleva en till graviditet och förlossning så får vi väl se om jag är av samma åsikt då.
